Lyssnade idag på Hans Rosenfeldt som pratade i Vinter i P1 i december.
Han berättar då hur han som barn blev mobbad i skolan men menar på att det fanns dom som hade det värre. Så det var inte så att han la upp det att det var synd om han.
Min reflektion efter att ha lyssnat på hans berättelse är att den är inte unik för personer som senare blir publika eller på annat sätt framgångsrika. Vi präglas alla av vår historia på både gott och ont.
Men vart tar mobbarna vägen? Jag vet aldrig att jag har lyssnat på en sommar- el vinterpratare el för den delen någon annan föreläsare el träffat någon som berättat för mig att när dom var liten så mobbade dom andra. Stoppade klasskompisas kläder i toaletten, sparkade in skåp, lurade folk en date o aldrig dök upp.
Så du som mobbade. Vad blev det av dig? Hur ofta tänker du på vad du utsatte andra för? Varför mobbade du andra?
/Madeleine Böhnke
