Sista åren har det hänt mycket i mitt. Svåra händelser gör också att man utvecklas som människa och får erfarenheter in i sitt kommande liv.
Det som jag har insett är att få människor sätter sig in i andras händelser o reflekterar på hur den personen kan få den som har en formsvacka att må bättre.
Tidigare i höstas skrev jag ett brev till mina fyra närmsta vänner. Ja ett riktigt brev nedlagt i ert kuvert där jag skrev adressen till den som skulle få det och klistrade på ett frimärke. I brevet förklarade jag hur jag mådde och att jag ville att dessa personer skulle bjuda in mig till vardagliga saker i deras liv. Anledningen till att jag valde att posta det var att jag ville att dom skulle läsa, reflektera och sedan förhoppningsvis höra av sig till mig. Hade jag mailat el messat hade det varit så enkelt att svara snabbt o sedan glömma bort min önskan. Så hur gick det? 2 messade, 1 ringde och 1 hörde jag inte av…
Häromdagen pratade jag med en av dom och förklarade att jag redan nu har det tufft med tanke på att jag nästa jul inte har min familj hos mig utan dom firar jul på annat håll. Visst man ska inte oroa sig i förväg. Men tanken är ändå där. Då sa jag till min vän att tanken att sitta själv på julaftonskvällen är hemsk. Då sa hon: Klart du inte ska göra det. Jag är din vän och det löser vi.
Sedan dess har jag funderar mycket kring detta. Om någon frågar skulle du säkert säga ja till att denna person skulle få fira jul med dig. Men skulle dom du firar jul med tycka att det var en bra idé och säga ok till det?
Men istället för att bli tillfrågad. Har du någon i din närhet som du tror kanske kommer sitta själv på julafton? Kommer du då bjuda in denna person utan att dem personen frågar?
Jag har precis lyssnat på en föreläsning där föreläsaren avslutat med att visa en musikvideo som gick rakt in i hjärtat och berättade att han satt själv förra julen och tittade på Kalle Anka…
Låt oss nu höja blicken från vårt skenande liv och fundera på vem du kan sträcka ut en hand till och bjuda in till gemenskap istället för ensamheten och då inte bara på julafton utan i vår vardag.
Pingback: Filtrets dag är här – julafton | Madeleine Böhnke