I fredags efter jobbet så åkte jag och sonen för att handla lite mat innan vi åkte hem. Utanför affären satt en kvinna och ville att vi skulle ge henne pengar. Hon sa inget men satt där vid kundvagnarna med bedjande och samtidigt skamsen blick. Min son, som i sommar blir 6 år, frågade henne varför hon satt där. Kvinnan svarade inte utan log lite försiktigt. Jag försökte då förklara för min son att hon troligen inte kan svenska och att hon sitter där i hopp om att dom som handlar ska skänka henne en peng då hon troligen har det väldigt dåligt och behöver pengar för att klara sitt uppehälle.
Sonen hade då på väg till kundvagnarna frågat om han kunde få pengen som vi skulle ha till kundvagnen efter att vi hade handlat klart och jag hade sagt ja. Men nu sa han utan eftertanke: ”Jag vill ge henne kundvagnspengen för har ju pengar hemma med mamma.”
Så när vi hade handlat klart så tog sonen tian från kundvagnen och gav till kvinnan utanför butiken.
Visst det finns dom som säger att det är organiserad brottslighet och att man inte ska ge men jag ger ibland och ibland inte även när jag är själv. Det min son gjorde i fredags värmde i mitt hjärta då han ändå har förstått att vi har det bättre än många andra och är villig att dela med sig av det han har till andra. Jag önskar att fler tänker som min son nu och i framtiden.
