I mars lägger en kompis till mig ut ett inlägg på Instagram som är en bild av Jon Henrik som då hade varit med i melodifestivalen. Nyfiken går jag in på Spotify oc h lyssnar på låten. Det är något i låten som sätter sig i mig och jag lyssnar på Jon Henriks musik på repeat på Spotify. Det jag också känner när jag lyssnar på musiken och jojkandet är att den har en gemenskap med hur Hawaiianskan låter. Det intressanta med Jon Henrik är att han är från en indianby i Colombia och kom till ett barnhem och blev sedan adopterad till en samisk familj i Härjedalen. Så det finns en kombination av usprung av naturfolk i han. Både från där han är född och sedan där han har växt upp.
När jag var på Hawaii lärde jag känna Melvin som är hawaiian. Han hade en cermoni med oss där han pratade/sjöng på hawaiianska. Det skapar som en vibration i kroppen att lyssna på det. Melvin är en man som idag förutom att vara affärsman skulle jag kalla han medicinman. En person med stort hjärta och engagemang för sitt ursprung och då även andras ursprung. Så när jag lyssnar på Jon Henrik känner jag att jag måste sända hans musik till Melvin då jag tror han kommer att gilla den och känna igen sig i den.
Och så blev det. Melvin gillar musiken och det visar sig att han en tid har velat träffa samer för att ta del av deras historia som på många sätt är lika hawaiianernas. Både har levt av det moderjord erbjuder och funnits utan att bygga monument efter sig eller hägna in sina områden. Båda kämpar idag för att ha rätt till den mark som dom finns och verkar på.
Så när Melvin berättar sin önskan om att träffa samer och varför så växer min nyfikenhet mer och mer om att få träffa samer och höra deras historia och kultur. Jag säger till Melvin att jag ska se om jag kan få kontakt med någon sam som vi kan besöka när han nästa gång kommer till Sverige. Nästa resa för Melvin till Sverige är i september. Det finns en person som jag tänker att kanske kan lotsa mig vidare för att komma i kontakt med en sam och då helst sameby. Hon heter Jenny och bor i Bollnäs men är född och uppväxt i Vilhelmina. När tiden är rätt så faller alla pusselbitar på plats. Och nu är tiden rätt. Jenny har en släkting som känner en kvinna som är sam. Så jag googlar fram hennes telefonnummer. När jag ringer kommer jag till en telefonsvarare och inser när jag har lämnat meddelande att det låter lite konstigt när hon lyssnar av sitt meddelande som jag har lämnat till henne: ”Hej, jag heter Madeleine och jag har en kompis från Hawaii som gärna skulle vilja komma och träffa samer. Ring mig är du snäll.”
Det går några dagar och jag hör ingenting från kvinnan. Så jag testar att ringa igen. Men ingen svarar då heller. När det har gått cirka två så ringer hon. Hon säger då att hon inte har haft telefonen på utan hört mitt meddelande först nu. När jag har gjort en lite längre förklaring om varför jag har ringt henne och vad det är vi vill säger hon: ”Jag var på en konferens på Hawaii för några år sedan som handlade om ursprungsbefolkning.” Den tanke som då far genom mitt huvud är ”vad är oddsen att komma i kontakt med en sam som har varit på Hawaii?”
Kvinnan tackade ja till att vi ska få hälsa på henne. Hon är bosatt i Tärnaby och erbjöd sig att guida oss runt på olika ställen och dra ihop lite samer som vi kan få samtala med.
Så nu fortsätter planeringen över hur vi ska ta oss dit, var vi ska bo osv. Vi som kommer åka är Melvin och hans två barn som bor i Bollnäs, Jenny och hennes son, Malin – kompisen som jag var till Hawaii med samt jag, min son och ev min särbo. Det kommer bli ett fantastiskt gäng som kommer att åka på denna resa. Jag ser oerhört mycket fram emot den och jag kommer uppdatera er längs vägen om denna resa och kunskaper som jag får av att läsa på om samer.
Pingback: Mot Tärnaby och samer | Madeleine Böhnke