”Hoppjerka” det kallade en arbetsgivare mig för många år sedan. Jag hoppade mellan olika jobb, flyttade och testade lite av varje.
Så här i efterhand kan jag se styrkorna i att vara en ”hoppjerka”. När jag kommer till en ny bransch eller ett nytt företag så har jag erfarenhet från så många olika jobb och yrken som jag har nytta av och kan därför bidra med mycket till nya arbetsplatsen. Snabbt ser jag saker som går att utveckla, justera, vrida och vända på för att det ska bli bättre. För alla, arbetsgivaren, personalen och kunderna.
För mig är det första gången jag jobbar på en arbetsplats med mellan 500-900 person på ett och samma ställe. För mig är detta helt fascinerande. Hur det är organiserat (och ibland inte organiserat…) för att få allt att flyta på.
Att jobba som spadgubbe/tant på den arbetsplats jag är på innebär att vi är två personer som jobbar tillsammans med en grävmaskinist i sin grävmaskin. Grävmaskinen gör det tyngsta jobbet och vi får göra det som kräver ögon, händer och finlir. Som att skotta fram kring rör, lägga rör, sätta rännor för dagvattnet, finjustera marken inför gjutning, padda m.m. Det innebär inte att vårt jobb inte är tungt räknat på att det är vår kropp vi använder och ingen maskin. Då serverhallarna vi bygger är långa och flera stycken som ska byggas så pågår det mycket samtidigt. Vi är som ett pärlband med grävmaskiner och spadgubbar som jobbar inom samma område.
När jag nu jobbar som spadgubbe/tant sedan några månader tillbaka kan jag se hur jag bidrar även där som helt ny i denna bransch.
Det mest självklara är att jag inte har något ”så har man alltid gjort” i mig. Just för att jag aldrig har gjort det. Så jag kommer med nya sätt och tankar om hur saker kan göras bättre.
Men det jag kanske ändå känner att jag har påverkat mest är samarbeta mellan dom olika arbetslagen (grävmaskinen och dom två spadgubbarna/tanterna). När jag i början frågade en i ett arbetslag om hjälp så kunde jag få till svar ”Nej, det är inte min grävmaskin”. Ett svar jag kunde få även om den personen då stog och väntade på material, utsättare eller annat som gör att vi ibland har ståtid. Grävmaskinisterna verkar också väldigt ogärna kliva ur sina maskiner fast vi inte nyttjar grävmaskinen just då.
Jag har valt att göra som alltid, ser jag att någon behöver hjälp och jag kan bidra så går jag dit. Efter att ha gjort detta tillräckligt många gånger så kommer dom jag har hjälpt och även hjälper mig tillbaka. Det man ger får man på ett eller annat sätt åter.
