Idag finns det bara en som kan få en hyllning i min julkalender där jag lyfter personer som betyder eller har betytt mycket för mig, Joachim ”Jocke” Lönnberg.
Tyvärr så tog jag idag och alla han kände ett sista farväl av han då det var begravning för han idag. Han var nära att fylla 54 år innan hans hjärta slog sitt sista slag och lämnade oss många i stor saknad och sorg.
Jocke och jag lärde känna varandra via alla mina besök på Bilmetro genom åren och även cyklklubben. Snäll, pratglad och en person som alltid ställde upp för andra var han. Vi har cyklat några landsvägsrundor tillsammans. Nedför hade jag aldrig en chans att hinna med, då tog hans dryga 100 kg täten och även om jag lag mig bakom han så fick jag trampa på för att hinna med. Men när 100 kg ska rulla uppför backar så var det betydligt lättare att dra ifrån han med mina 70 kg. Rundorna på cykel innebar alltid trevliga pratstunder. Jocke var en sådan person som var bra för mig, en lugn och trygg person. En sån som jag vill ha som vän och jag är tacksam att vi var vänner.
Jocke har cyklat mer än 30 Vätternrundor och han har även cyklat hem från Funäsdalen. När vi pratade om cyklingen hem från Funäs så sa han ”Det är lätt att cykla hem från Funäs, det är nedförsbacke till Bollnäs”. Beundransvärt att han med den kroppen cyklade så mycket som han gjorde. Han höll nämligen på med styrkelyft och tävlade i det i veteranklassen. Bra gjort att kunna kombinera en kondition med en muskelsport.
Minnena med Jocke är flera. Han la vid ett tillfälle ut på Facebook att han bakade en äpplepaj. Varpå jag svarade (jobbets adress):
Dagen efter vid 14 kommer Jocke med paj och glass till oss på jobbet!
För er som följer mig på Instagram så kanske ni vet att jag har en kärlek till olika honung. I våras när Jocke hade varit på en cykelsemester så kom han förbi med en present till mig, tre burkar honung därifrån. Olika sorter som jag sedan kunde jämföra. Så fint av han. Han hade lite kul åt att han köpte honung till mig och till sig själv hade han köpt vin. En fin vän som noterar vad jag uppskattar och tar med en gåva som i detta fallet. Tack Jocke, jag har lite honung kvar och jag kommer att fortsätta att tänka på dig varje gång jag äter av den, precis som jag gjorde före din bortgång med. Nu kommer jag att göra det än mer!
Jocke och jag hade pratat om att vi skulle åka till Funäs och fjällvandra. Nu blir det aldrig så tyvärr. Inga mer cykelturer med han blir det inte heller. Inga mer chattar eller samtal. Det känns så tomt.
Idag var begravningen för Jocke och det var som alltid jobbigt på begravningen för mig. Det var också konstigt att vara på en begravning utan att veta vem som var hans barn, hans ev syskon, föräldrar och andra närstående. Jag kände bara Jocke sedan ja vad vet jag, kanske 8-10 år tillbaks. Så hans familj och övriga vänner utanför cykelklubben har jag inte haft någon koll på alls. Men jag är oerhört tacksam att jag fick delta på hans begravning idag. Jag kommer att sakna han så otroligt mycket. Veckan innan han lämnade jordelivet så skrev vi med varandra för jag hittade inte mina vinterdäck och det var han som gjorde bytet på min bil i våras men då tog jag med däcken därifrån enligt han. Och så var det också. Efter lite letande så återfanns mina vinterdäck hos en vän till mig. Som Jocke skrev till mig efter att han frågat hur det hade gått för mig och jag sa att det är jag som inte minns vad jag gjorde med dom (min pappa dog i våras så det var lite rörigt i huvudet då) ”Jag bryr mig om mina kunder.” Sån var han, en som brydde sig om andra.
Efter begravningen idag så åkte jag tillsammans med Tindra och mötte upp min vän Ylva på Prästnäset. Vi gjorde upp en eld och grillade korv och pinnbröd. Fina samtal om sorg och annat i livet. När Ylva begav sig hemåt så gick jag och Tindra på en promenad där ute vid Prästnäset. Mina tankar var många men en av dom som jag stannade extra länge vid var hur en del är en nära vän även om jag inte känner personen så väl på ett sätt (som att jag aldrig har träffat Jockes barn) och kanske inte hörs så ofta men hur jag ändå anser det vara en nära vän. Jocke var en sådan och det är även Ylva som var med till Prästnäset.
Jag kommer att sakna Jocke på flera sätt. Svårast kommer det att bli till sommaren när jag vill ut och cykla landsväg och han inte finns att höra av sig till. För det är inte bara att jag har någon att cykla med. Utan det var samtalen, hans sätt, hans lugn, hans vänligthet, ja, så mycket som jag kommer att sakna med att inte ha dig här på jorden Jocke.
