Andra och sista dagen på toppturskursen. Efter morgonens yoga och frukost begav vi oss till Storulvån där vi parkerade vid fjällstationen. Det är ca 45 min med bil från Duved.
Väl där satte vi på stighudarna och började gå mot Getryggen. Jag såg fram emot att komma in i det meditativa tillstånd som jag upplevde igår. När benen tog steg för steg, tankarna kom och gick utan att fastna. Där jag tittade på vyerna ibland och ner på skidspetsarna ibland.
Jag vet att det tar ca 15-20 minuter för min kropp att komma igång när jag ska göra något som ger puls. Att gå uppför med skidor ger puls även om det igår var mer lågintensivt då vi inte gick varken så brant eller långt.
Början på dagens topptur var inte brant. Efter ca 30-40 minuter så vek vi ner den lilla ”metallklacken” för att lättare gå brantare. Vi gick mer sick/sack uppför mot Getryggen. Min hjärna och mitt verktyg kroppen kom inte in i det meditativa tillståndet som jag hittade igår. Det kändes tungt. Jag är också rädd att pressa min kropp efter att nu i lite mer än två år inte kunnat köra på med konditionsträning då jag får bakslag och blir lite sjuk efter ett konditionspass. Jag velade fram och äter om jag skulle åka nerför. Försökte hitta tillbaks mentalt för att slappna av i vandringen uppför på skidorna. Försökte intala mig att jag fattar nytt beslut när vi tar nästa kortare paus. När vi hade vandrat förbi första toppen och tog nästa paus. Då hade vi 20-30 minuter kvar. Toppen var täckt av dimma. Nedåt fjällstationen var det bättre sikt även om det var lite disigt.
Jag valde att inte fortsätta. Gruppen gjorde lika p g a icke sikten. Så vi tog av våra stighudar och åkte halvvägs ner. Dom andra tog en promenad till upp men då från andra hållet medan jag behag mig av ner till fjällstationen. På ett sätt tråkigt att inte orka. Skidåkning är ingen höjdare så denna resa har mer varit upplevelse att gå uppför, yoga och lavinträning.
Så nu sitter jag på fjällstationen och har ätit min matsäck här och reflekterar över turen.
Tacksam att ha fått prova på topptur och jag kommer gärna göra det igen.
Tacksam att jag börjar bygga tillbaks min kropp till en funktionsstark kropp med coachning av ”Naprapat Jonas”.
Tacksam att få ta del av så mycket kunskap ock klokskap som vår guide Simone som driver Scandinavian Escapes har delat med sig av dessa dagar är ovärderlig.
Tacksam att få tillbringat en helg i fjällen med trevligt sällskap och och mat.
Tacksam för att ha testat toppturat.
Tacksam att jag har mitt verktyg kroppen som gav mig denna möjlighet. (Här tackar jag för det som går och inte för det som inte går.)
Snart kommer dom andra och då ska dom äta lite och sedan beger vi oss åter till Duved och sedan vidare hem till Bollnäs. Någon gång i framtiden ska jag bo så att jag får kalla fjället mitt hem. Längtar 💕
