För någon månad sedan köpte jag en ny mountainbike då min gamla som har 20 år på nacken inte går att laga växlarna på och jag är less att cykla på en och ibland två växlar. Jag har varit ute och cyklat kanske 5-10 ggr på den själv så häcken börjar vänja sig även om det krävdes ett sadelbyte.
Som tur är har jag en bekant som cyklar och som har hjälpt mig med tips och råd. Han är även med i Bollnäs cykelklubb vilket gjorde att även jag gick med där. Jag ville gärna följa med på en tur. Men att vara nybörjare bland ett gäng erfarna mountainbikedårar känns ju inte helt bra. Det jag insåg var att om jag nu vill cykla med andra vilket jag vill för jag är dålig på att pressa mig själv så är det bättre att haka på nu än att vänta några månader till för då är dom ju än bättre. Så det var bara att svälja stoltheten att jag kommer att bli frånåkt och dom kommer att få vänta på mig.
Sagt och gjort så jag tog mig till sporthallen där dom träffas för att sedan ge sig av på ca 10 minuter uppvärmning, backintervaller (som det var på dagens schema) och avslutar med ca 10 minuters cykling. Vi var fem personer som gav oss iväg. Uppvärmningen trodde jag i min enfald skulle vara det enkla idag. Efter ca fem minuter inser jag att om detta är uppvärmningen så kommer jag att kräkas av ansträngning när det är dags för backintervallerna. Väl framme vid backen så skulle vi cykla 4 minuter uppför, 3 minuter nedför och detta skulle vi göra 5 ggr. Lagom då skulle vi vara uppe på toppen av berget. Här såg jag min chans att överleva. Alla cyklar självklart i sitt tempo. Men för att ta mig upp för berget och inte bli så mycket efter så rullade jag bara lite nedför. Det var en bra taktik. När vi var klara var jag uppe på berget.
Så dagens runda blev 1 tim och 45 minuter inräknat min transport till och från sporthallen på ca 20 minuter. Så det var lite mer än 10 minuter upp och nedvärmning. Det var roligt att cykla med andra och det var jobbigt men det bästa var ändå att jag vågade åka dit. Vill man utvecklas så måste man kliva ur sin trygghetszon och det gjorde jag idag.
Ännu en sak är att känna att man inte kan ha allt från början. Jag har inte köpt några cykelskor än så det är nästa på min lista för att kunna utvecklas vidare inom cykling. Men idag blev det dom fodrade stallkängorna för det var bara 2 grader när jag åkte hemifrån. Är det något jag har lärt mig hittills så är det att det blir riktigt kallt om fötterna när man cyklar.
Stolt och nöjd har jag idag lämnat min trygghetszon och det kommer jag att göra fler gånger.
