Sista halvåret så har jag fler än en gång blivit påmind om att det är här och nu vi ska leva. Eller vi, jo det borde vara allas tanke. Men alldeles för ofta så skjuts saker på framtiden för att vi ”inte har tid”. Tid är det vi har, vi vet bara inte hur mycket tid vi har i den kropp vi har just nu.
En vän har fått konstaterat MS och har med lite flyt 2-3 ok år kvar innan hen kommer att behöva hjälp med allt.
En annan vän har fått diagnosen Parkinson. Hen har ca 10 år kvar att kunna göra saker på.
En vän som flyttade från Hälsingland för många år sedan och vår kontakt är sporadisk fick jag nyss veta att hen dog i cancer för ett år sedan. Samma dag som jag får veta det kommer ett mail från en leverantör med överskriften ”..har lämnat oss”. Jag tänker först att personen har slutat på sitt jobb och att det var ett konstigt sätt att formulera sig. Men så var det inte. Personen hade dött i cancer, 34 år gammal.
Nyss, precis nyss, fick jag höra att ytterligare en vän har lämnat jordelivet tidigare än vad hen borde.
I början av sommaren begravde jag min pappa. Bara några veckor senare fick min mamma flytta in på hem för hon har Alzheimers och utan pappa så gick det inte längre för henne att bo kvar hemma. Mina föräldrar har levt! Det har inte alltid varit en dans på rosor deras liv heller. Pappa som är uppväxt under andra världskriget och med allt vad krig för med sig. Mammas uppväxt var mer lugn men dom har sedan tillsammans förlorat ett barn när mamma var gravid i sjunde månaden, dom har förlorat nästan alla pengar vid ett tillfälle då pappa hade borgat i ett företag. Dom har rest sig i alla motgångar och byggt ett liv där dom har förverkligat många drömmar.
För egen del kan jag med känna att jag gör mycket för att leva här och nu. Dock så är det många jag möter som inte lever här och nu. Drömmar dom har ska förverkligas ”sen” och för många som har barn missar deras barns uppväxt för jobbet ”kan inte vara utan mig”.
Lev varje dag och ta tag i dina drömmar så du förverkligar dom.
Vi vet inte när vi tar vårt sista andetag. Det jag vet är att jag den dagen som det kommer så vill jag känna att jag har levt livet och inte bara överlevt fram till den dagen då jag lämnar in för denna gång och att jag har förverkligat så många drömmar som jag har kunnat fram till den dagen.
