ja då får man tänka om och börja bygga på något nytt.
Hösten 2012 stog det klart att sonens pappa och jag skulle gå skilda vägar. Våren 2013 tog jag mitt pick och pack och flyttade. Första julen hade jag förmånen att få ha sonen hos mig och sonens pappa kom förbi på julafton och var med oss några timmar. Julen efter var hemsk. Att inte få vara med min son på julen var otroligt jobbigt. Sedan var det åter en jul där sonen var hos mig och i år är det åter ett år då sonen skulle fira julen med sin pappa.
Flera säger att julafton är det bara en dag som alla andra. Ett datum i kalendern som inte spelar någon roll. Men så är det inte för mig. Jag gillar julen och att umgås med min familj så som vi alltid har gjort i min familj under min uppväxt.
Men man har också ett val. Ett val att tänka på allt det jag skulle vilja göra på julafton och dagarna omkring tillsammans med min son. Eller valet att acceptera att nu är det varannan jul med sonen och varannan utan.
Så i år åkte jag och särbon upp till husvagnen som står i Gördalen i Dalarna och åkte skoter. Med oss hade vi minimalt med julmat och en present var till varandra. Inget julpynt alls vilket gjorde att det kändes som en vanlig helg.
Visst rann det några tårar ner för min kind efter att jag hade tittat på julkalendern. Tårar som var av saknad att inte få se julkalendern med min son. Men tillbaks till att man har ett val. Jag valde nu att fokusera på att få några fina dagar med särbon i fjällen. Det fick vi också. Vädret var på vår sida. Sol, några minusgrader och 60 cm snö. Vi gjorde även en utflykt och gick till Sveriges högsta vattenfall som är Njupeskär som nu har frusit och endast lite vatten som rinner under ismassorna.
Livet blir inte alltid som man trodde. Men det kan bli bra ändå om man väljer att fokusera framåt och skapa ett nytt och bra liv.
