I höstas fick jag för mig att jag ville gå på opera. Det är på något sätt en gren inom kulturen som jag kände att behöver upplevas i livet.
Så tack vare en kompis inlägg på Facebook om olika musikgenrer där han avslutar med att något i stil med att ”nu är det bara opera kvar” så skrev jag att opera vill jag gå på. Så innan det var klart hade min kompis vän och jag bestämt datum och bokat att gå på opera. Innan det var klart var det ytterligare några som följde med. Så igår var vi sex personer som gick på opera.
Sammanfattningen av operabesöket är: wow vilken fantastisk upplevelse.
Operan vi såg var Orfeus & Eurydike.
Föreställningen var kort för att vara opera, 1 tim och 20 minuter, utan paus. Jag satt som i meditation där tid och rum försvann. Då jag både läst på om operan före och gått på introduktionen innan så kände jag till handlingen. Trots detta så när det var slut så var jag förvånad för det kändes som det endast hade gått 15-20 minuter. Då blev denna upplevelse än större. Tänk att jag hade suttit som förtrollad, bortkopplad från alla tankar som normalt passerar genom mitt huvud som raketer, var som bortblåsta.
Så var vad det som gjorde det till en sådan fantastisk upplevelse?
Det var musiken går som en tråd från första till sista scen. Skådespelarnas starka och verklighetstrogna känslor som dom visar genom hela operan.
Scensättningens dekor tillsammans med ljuset som lyfte känslan i scenerna. Att man med så lite färg och kläder kan förmedla en så stark känsla var en upplevelse.
Så för mig var det första men långt ifrån sista gången jag gick på det.
