Nu har vi haft picknicken i Schenströmsparken i Bollnäs. Picknicken som var både ett sätt att markera att det är inte ok att såga ner någon annans tacksamhet och ett tag till er som har skänkt pengar till nya träd. På kort varsel kom idag ca 80 personer som hade picknick och umgicks i parken.
När jag började min insamling så hörde Britt-Marie Stegs av sig till mig och sa att hon gärna kommer om vi ordnar något. Så blev det. Jag ringde henne i helgen och frågade om hon kunde komma ner med några vänner och sjunga för oss. Då jag vet att hon sjunger i kör. Så från söndag till idag, onsdag, fick hon med några vänner ner från Järvsö och sjöng för oss. Tusen tack för det!
Efter att dom sjungit några visor så tog eritreanska föreningen över och sjöng och dansade för oss. Helt fantastikst att se dom och hur övriga från Eritrea klappar och tjoar när dom sjunger och dansar. Vilken upplevelse det var. Önskar att fler hade fått se och uppleva den känslan som fanns i min kropp då.
När dom var klar så fick Britt-Marie och hennes kvintett nynna Hårgalåten så jag och Hans Dunder kunde visa upp lite hambo. Det var 12 år sedan vi dansade sist. Men vad gör väl det. Det var mer att dela med sig än att visa upp sig.
Kvällen avslutades med att vi dansade tillsammans till takterna av han som spelade ett ”gitarrliknande” instrument. Alla tillsammans.
Jag vet inte om jag kan få dig som inte var där att förstå hur jag kände under kvällen vi samlades i parken. Det var en blandning av stolthet, glädje, nöjdhet och samtidigt så rörd över deras tacksamhet att jag tog tag i insamlingen och visade att jag bryr mig. Ni är som tur var många där ute som har brytt er och skänkt pengar. Men jag har turen att få vara den som får tacksamheten uttalad till mig.
Länge har jag haft ett mål att hjälpa invandrare att ta sig in i samhället. Idag säger vi välkommen till Sverige men sedan så gör dom flesta av oss ingenting för att dom ska bli en del av vår vardag. Kanske är detta början på den resan att kunna hjälpa fler som kommer till vårt land att bli en del av det. Hur detta ska göras vet jag inte idag. Men en sak vet jag. Om man pratar om det så brukar handlingskraften inte vara långt borta för mig i a f.
En kväll som denna vill jag uppleva igen. Gärna med fler från olika länder som sjunger och dansar tillsammans. För det var en sådan glädje i denna park ikväll.
Här är jag tillsammans med kvinnor från Eritrea från början i deras vackra klänningar. Själv har jag på mig min mormors gamla dräkt som är Medelpaddräkten.
Tack till dig som kom och var en del av denna kväll!
/Madeleine Böhnke
