På lekplatsen på campingen idag står två barn och kastar sina skor över klätterställningen. Det är cirka 5-7 barn till som leker där. En pappa som är där med sitt barn tittar på dom men säger inget. Jag står en bit ifrån och väntar för att se om pappan tänker ingripa. Inget händer. Jag går då fram till killarna som jag uppskattar är 5-6 år och ber dom att sluta för att undvika att någon av dom andra barnen får skorna i huvudet. Dom slutar.
Jag går därifrån för att gå på toaletten som ligger precis intill. När jag kommer ut har det ena barnet börjat kasta skor igen. Jag går fram och tar tag i hans arm och säger denna gång ifrån lite skarpare att han ska sluta. Det gör han men till följd av att han envisas med att smita framför min son och försöker på alla sätt vara ivägen för han i hans lek. Jag låter det bero och utgår bara från att han inte gillar tillsägelsen från mig eller bara söker lite uppmärksamhet från en vuxen.
Vad är det som gör att i vuxna idag inte vågar fostra andras barn på en offentlig plats. Tillbaks i tiden bodde vi i generationsboenden och fick lära oss att respektera olika åldrar men även att fostras av flera. Vi måste våga kliva fram och hjälpas åt när vi ser saker som är fel. Oavsett om det är i en lekpark med barn eller i ett köpcentrum med vuxna där något inte står rätt till. Kliv fram och bidra till något som blir bra för flera!
