Vissa dagar blir det så uppenbart om hur olika vi människor är. Så uppenbart att en del väljer att vara dum istället för att vara medmänniska.
Idag var jag ute och åkte några ärenden i jobbets vägnar. Det var varmt ute idag. Riktigt varmt. När jag var ute på min tur fick jag syn på en kvinna med med en matkasse i varsin hand. Det såg tungt och varmt ut. Så jag vände och körde tillbaks och erbjöd henne skjuts. On pratade ingen svenska men till slut så hoppade hon in i bilen. Då hon gick mot Granbergshållet utgick jag från att hon bodde på Granbergshöjden eller Stagården där många asylsökande bor. När vi hade kört bara en kort bit pekade hon på en gång och cykelväg. Med ord och pekande försökte jag förklara att jag inte kunde köra där men att vi skulle komma fram på samma ställe. När vi kom upp på Granberg såg hon inte ut att känna igen sig. Hon viftade som nej att det var fel. Jag funderade om jag kände någon som pratar arabiska som var det språk jag förstått att hon pratade. Det enda ord jag förstod.
Jag ringde jobbet där vi har en praktikant från Syrien i hopp om att han kunde eller visste någon som pratade arabiska. Det kunde han så han fick prata med kvinnan som berättade att hon dagen innan hade flyttat och hade ingen adress. Å där kom jag och övertalade henne att hoppa in i bilen och inget gemensamt språk.
När dom pratade så körde jag vidare mot Stagården. Hon viftade och uppenbart tyckte hon inte jag var på väg åt rätt håll. Gångvägen är en annan. Men jag körde vidare. Fortfarande ingen koll på var jag skulle köra henne. Alternativet var ju tillbaks där jag plockade upp henne.
Väl framme på Stagården lyckades vi tolka ihop med praktikantens hjälp att hon kunde gå in och fråga om adressen där då hon hade bott där innan. Som tur var blev vi mött av en engelsktalande som tog emot kvinnan och hon stannade kvar där och jag åkte tillbaks och jobbade. Det var tydligen inte där hon bodde men hon stannade kvar och hälsade på någon.
Så vad menade jag med att en del väljer att hacka?!
Jo ikväll var det cykelträning med klubben, både landsväg och mountainbike. Vi träffas vid sporthallen alla samtidigt. Det kom då en från Alfta Quren, som också är ett asylboende, som hade fått skjuts av en någon dit. Av konversationen med en av landsvägarna förstod jag att dom hade varit iväg och köpt hjälm vilket klubben har som krav. Han som skulle leda träningen bad om ett telefonnummer så han skulle kunna kontakta personen som hade skjutsat dit killen ifall det blev punka eller något annat. Under tiden som detta reds ut och tolkas fram och tillbaka går en kille från klubben fram till killen och pekar på däcken som var rejält slitna och säger med otrevlig ton:”Så där kan det inte se ut det kommer gå sönder.”
Där står vi alla med cyklar och utrustning från 10 000 kr och upp mot 30 000 kr. Varför inte säga:”Dina däck kommer nog inte att hålla så du behöver se om du kan fixa nya till nästa gång.”
Sedan går han därifrån och vi mountainbikare ger oss av. Till min skadeglädje ramlar han sedan från stillastående med cykeln ser jag i ögonvrån och då tänker jag: ”Vissa straffar Gud med detsamma.” Det ska påpekas att detta inte är den vanliga attityden i klubben som tur är.
Så nu tänker jag ta reda på vem killen med dom trasiga däcken var och köpa han ett par nya. Vill du bidra så gör gärna så genom att sätta in en slant på Hälsinglands Sparbank, clearing 8129, konto 943 759 977-2. Detta konto är enbart till att hjälpa människor som behöver. Vill du swischa, 070-200 99 75, så märk med ”Hjälp” så flyttar jag pengarna till rätt konto.
Blir det pengar över så kommer pengarna gå till andra som behöver.
